Interstitiell cystit (IC)

Symtom, Diagnos

Tecken och symtom

Interstitiell cystit (IC) visar sig på olika sätt hos olika patienter. Till exempel upplever vissa personer kronisk bäckensmärta, medan andra inte gör det. Symtomen kan intensifieras när urinblåsan fylls och sedan töms efter urinering. Klassiska symtom kan vara följande:

• Frekvent urinering — urineringstillfällena kan överskrida 60 gånger på 24 timmar
• Smärta — kronisk smärta i bäckenet, vulva, urinröret eller buksmärta vid urinering och sex
• Akut urinering — känslan av att behöva urinera akut, ofta åtföljt av smärta, tryck eller spasmer

Symtomen förvärras vanligtvis inom de första 5 åren och avtar sedan. Patienter med IC upplever ofta perioder där symtomen blossar upp eller intensifieras, åtföljt av en lindringsperiod där symtomen minskar.

För män kan symtomen inkludera smärta och inflammation i prostatan (prostatit). Kvinnor kan lida av ökad smärta i vulva. Både män och kvinnor kan uppleva smärta i perineum (mellanrummet mellan vaginan eller pungen och anus) och smärtsam eller obehaglig sex, inklusive samlag och beröring. För vissa män kan ejakulation vara smärtsam.

Komplikationer
Eftersom sjukdomen är av kronisk natur, diagnosen fastställs ofta sent, och att det saknas bra behandling, orsakar IC psykologiska och sociala problem som kan påverka familjen, arbetet och livsstilen:

• Ångest
• Depression
• Svårigheter att förflytta sig
• Trötthet
• Oförmåga att finna glädje i vanliga aktiviteter
• Sömnlöshet
• Panik
• Viktförändringar och dietrubbningar

Diagnos

För att diagnostisera interstitiell cystit (IC) måste andra sjukdomar uteslutas som orsakar liknande symtom. Urinodling och urinanalys utförs för att se om det finns bakterier och tecken på infektion. För män kan prostatavätskan också vara drabbad.

En cystoskopiundersökning utförs, vilket är den vanligaste diagnosproceduren för IC. Urinblåsan fylls med vatten (vanligen) eller gas. Detta gör att urologen kan undersöka epitelet med en liten, teleskopliknande fiberoptisk kamera som sticks in i genom urinröret till urinblåsan. Glomerulationer (små blödningar, vilket är ett tecken på IC) upptäcks bara när urinblåsan är uttänjd. Dessa blödningar finns i 95 % av IC-fallen.

Mindre vanligt är det att man hittar epitelsår (Hunners sår), förändringar och ärr. Hunners sår indikerar IC, även om man inte behöver vattenfylla urinblåsan för att se dem. En biopsiundersökning utförs, där ett vävnadsprov tas och analyseras för att skilja mellan sår och cancer och för att utvärdera förekomsten av mastceller som ibland upptäcks i stor mängd i IC-drabbade urinblåsor. Vissa som lider av IC har inte epitelblödningar eller -sår. En cystoskopiundersökning kan också avslöja urinblåsstenar vilka kan orsaka symtom som liknar de vid IC.

Ett kaliumkloridtest (KCl) (Parsons test) är en experimentiell procedur som ibland används för att upptäcka IC och utvärdera patientens potentiella respons mot behandlingar som Elmiron® som fungerar på urinblåshinnan. Man använder en kateter för att instillera urinblåsan med en kaliumkloridlösning. KCl-lösningen är tänkt att avslöja brister i GAG-hinnan i urinblåsväggen. Testen är smärtsamt och ger bara ett korrekt utslag i 60 % - 75 % av fallen. Den godtas inte än som ett diagnostiskt IC-test.

Särskiljande diagnoser
Det finns många olika sjukdomar med symtom liknande de vid IC. Sjukdomarna kan uteslutas, diagnostiseras istället för IC eller finnas samtidigt:

• Blåsstenar (urolitiasi)
• Urinblåsecancer
• Gynekologiska störningar (edometrios, ektopisk graviditet, fibros, äggstockstumör)
• Inflammation i urinblåsan (orsakat av kronisk tidig bakteriell cystit, cyklofosfamidcystit, tuberkulös cystit, strålningscystit)
• Njursjukdom (njurtuberkulos)
• Neurologiska störningar (multipel skleros, Parkinsons sjukdom)
• Dysfunktion i bäckenbottnen (PFD)
• Prostatit (män)
• Sexuellt överförda sjukdomar (t.ex. genital herpes, klamydia)
• Kirurgiska sammanväxningar
• Framfall av urinblåsan ner i vagina (cystocele)

tillbaka till toppen

Interstitiell cystit (IC) (fortsatt...)