Interstitiell cystit (IC)

Medicinering

Medicinering

De mediciner som används för att behandla interstitiell cystit (IC) ges med olika metoder:

• Lokal medicinering – medicinen sprutas direkt in i urinblåsan genom en kateter
• Systemisk medicinering – läkemedlen tas oralt
• Medicinering mot kronisk smärta

Lokal medicinering
Dimetylsvaveloxid (DMSO, Rimso-50®) kan instilleras (intravesikalt) genom urinröret och direkt in i urinblåsan via en kateter. Det är den enda instilleringsbehandlingen mot IC som är godkänd av FDA. Den tränger in i urinblåsans vägg och reducerar inflammation, smärta och smärtsamma muskelsammandragningar. Den kan blandas med heparin, stereoider eller andra lokala bedövningsmedel. Den kan lämna en lökliknande smak och lukt på huden och i andedräkten upp till 72 timmar. Heparin liknar GAG och kan reparera problem som orsakas av GAG-brist i urinblåsan.

Man måste testa blodet, levern och njurarna var sjätte månad under DMSO-behandling.

Hyaluronsyra (Cystistat®) och Bacille Calmette-Guérin (BCG) genomgår kliniska tester för lämplighet vid IC-behandling och finns inte tillgängligt överallt i världen. I likhet med heparin och GAG kan Cystistat reparera en bristfällig urinblåsehinna. BCG är en försvagad form av kotuberkulos (Mycobacterium bovis), vilket används som tuberkulosvaccin i vissa europeiska länder. Undersökningar visar att det kan stimulera immunsystemet och förbättra cellerna i epitelet. Man förstår inte helt riskfaktorerna med BCG-behandling, men kan ge inflammation i urinblåsan, tuberkulosliknande bröstinfektion och utveckling av fibrösa knutor (granulom) i urinblåsan.

Silvernitrat and natriumoxyklorosen (Clorpactin®) användes tidigare vid instillering men anses nu vara gammalmodigt eftersom de skapar irritation och större risk för komplikationer i buktrakten. Det kan uppstå en temporär förvärring av symtomen i upp till 36 timmar efter instillationsbehandlingen. Kemisk cystit är också en möjlig bieffekt.

Systemisk medicinering
Pentosanpolysulfatnatrium (Elmiron®) är den enda medicinen som tas oralt och som godkänts mot IC av Food and Drug Administration (FDA). Man tror att det förhindrar att irriterande faktorer i urinen påverkar cellerna som finns i urinblåshinnan, men dess exakta inverkan är okänd. Eftersom Elmiron kemiskt liknar glykosaminoglykaner (GAG), stimulerar den tillväxten av epitelet genom att belägga urinblåsans vägg. Det kan ta upp till 6 månader att bli fri från symtomen. Elmiron måste tas långsiktigt för att förhindra att symtomen återkommer. Bieffekterna inkluderar gastrointestinalt obehag och reversibelt håravfall, men det är ovanligt. Elmiron finns endast på licens i Sverige.

Se en videofilm om Elmiron® (Engelska).

Hydroxyzin (Vistaril®, Atarax®) är en antihistamin och en milt ångestdämpande medicin. Den förhindrar mastcellsdegranulering, som tros spela roll vid IC, speciellt hos patienter som tidigare haft allergier, migrän och irriterande tarmsyndrom. Hydroxyzin minskar behovet av att urinera nattetid (nocturia), det frekventa behovet, smärta och urinblåstryck. Bieffekterna inkluderar torr mun och slöhet.

Oxybutyninklorid (Ditropan XL®), Detrol® kan reducera urinblåsspasmerna som orsakar frekvent och akut behov samt urinering nattetid. Valium och andra muskelavslappnande medel kan också användas för att reducera spasmer förknippade med IC.

Amitriptylin (Saroten®, Tryptizol®) är tricykliska antidepressiva medel som blockerar smärta, minskar urinblåsspasmer och reducerar inflammation. De kan vara till hjälp i små doser.

Mediciner mot kronisk smärta
Vid en typisk IC-behandling används också mediciner mot kronisk smärta:

• Antikrampmediciner – Tegretol®, Neurontin®
• Benzodiazepiner – Stesolid®
• Narkotiska medel - Citodon®, Panocod®
• Icke-stereoida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) – Advil®, Aleve®, Vioxx®, Celebrea®
• Trycykliska och SSRI antidepressiva medel – Tofranil®, Prozac®

Dessa är i första hand lugnande mediciner. Benzodiazepiner används t.ex. för att motverka ångest, och man tror nu att de utvecklar analgesiska effekter och reducerar muskelspasmerna i bäckenbottnen. De antidepressiva medlen påverkar nivåerna av nervtransmittorerna i hjärnan, vilka svarar för sinnesstämning, koncentration och möjligheten att klara av svåra situationer. De används också för sina smärtlindrande effekter. Personer som lider av IC är vanligtvis också känsliga för mat och dryck, vilket kan orsakas av dessa läkemedel. Det kan vara nödvändigt att ta dem i små doser i början. Vissa kan kombineras, under överinseende av en läkare, för att kontrollera svåra smärtor.

Många av dessa läkemedel medför en risk för njur- och leverdysfunktion och vissa kräver regelbunden övervakning och blodprover. Gravida kvinnor bör rådfråga sin läkare innan de tar dem.

Klicka på länken patientfass för att läsa om läkemedlens effekter och bieffekter.

Anmälaren Vid: Under Construction

tillbaka till toppen

Interstitiell cystit (IC) (fortsatt...)