Könssjukdomar

Bakterievaginos/Gardnerella vaginit

Bakterievaginos/Gardnerella vaginit

Översikt

Bakterievaginos känns igen på den tilltagna tillväxten av vissa bakterier i vagina, inklusive Gardnerella vaginalis, Gardneralla mobiluncus och Mycoplasma hominis. Bakterievaginos är kraftigt underdiagnostiserad eftersom många kvinnor antar att de har svampinfektion och behandlar symptomen med receptfria läkemedel.

Förekomst och utbredning

Bakterievaginos står för 60 % av alla vulvovaginala infektioner. Unga vuxna kvinnor, speciellt de som är sexuellt aktiva, är mest smittade.

Orsaker och riskfaktorer

Bakterievaginos orsakas av en förändring i den naturliga balansen av bakterier i vagina. Lacotbacillus, en hjälpsam bakterie metaboliserar glykogen till en mjölksyra i vagina och bibehåller normalt pH-värde i vagina vilket ger en naturlig motståndskraft mot hälsofarlig bakterieförökning.

När motståndskraften är försvagad finns det andra bakterier i vagina (t.ex. Bacteroides sp, Peptostreptococcus sp, Gardnerella vaginalis, G. mobiluncus, Mycoplasma hominis) som förökas och orsakar symptom. Omkring 50 % av alla kvinnor som har G. vaginalis i sin vaginaflora utvecklar inte infektion.

Bredspektrumantibiotika kan förstöra hälsosamma bakterier, störa vaginas normala flora och gynna infektion. Överanvända tamponger, preventivmedel (spiral), diafragman, preventivdynor och produkter som innehåller nonoxynol-9 kan också förstöra balansen.

Bakterievaginos förknippas också med personer som har flera olika sexpartners, ett nytt monogamt sexuellt förhållande och en STD-bakgrund.

Tecken och symptom

En fiskliknande vaginal odör, klåda och irritation är vanliga tecken på bakterievaginos och kan vara speciellt markant efter samlag eller mens. Det kan åtföljas av en blank, klibbig vit eller grå flytning 4 dagar till 4 veckor efter exponeringen. Ett ökat pH-värde i vagina är också ett symptom.

Komplikationer

Bakterievaginos förknippas med inflammatoriska sjukdomar (PID), infertilitet, utomkvedshavandeskap (extra uterin graviditet), för tidig födsel och låg födelsevikt hos spädbarn som har smittade mödrar.

Diagnos

Diagnosen utförs med en visuell kontroll och genom lukt. En bäckenundersökning utförs för att fastställa om livmodern producerar abnorma utsöndringar och för att kontrollera andra sjukdomar.

Vaginavätska kan behandlas med en 10 % lösning av kaliumhydroxid (KOH), vilket gör den karakteristiska odören markantare. Man tar vanligtvis ett prov och undersöker under mikroskop för att bekräfta förekomsten av bakterier, pH-värdena kontrolleras också. De flesta läkare rekommenderar en total STD-undersökning.

Behandling

Antibiotika som metronidazol och klindamycin skrivs vanligtvis ut, för att tas oralt (tablett) eller lokalt (kräm). När den används lokalt kan medicinerna orsaka bieffekter som sveda, brännande känsla och irritation. Sköljning bör undvikas.

Alla sexpartners kan behöva behandling om infektionen återkommer.

Anmälaren Vid: Under Construction

tillbaka till toppen

Könssjukdomar (fortsatt...)