Kvinnlig sexuell dysfunktion

Orsaker

Orsaker

Orsakerna till kvinnlig sexuell dysfunktion är bristfälligt definierade. Många olika faktorer kan försämra den sexuella responscykeln, vilket kräver fysisk och psykologisk stimulering:

• Alkohol
• Ångest
• Depression
• Emotionella problem, distraherande faktorer
• Illamående
• Negativ kroppsuppfattning
• Stress

Nyligen har debatter skapat två olika medicinska perspektiv om orsakerna (och behandlingarna) för kvinnlig sexuell dysfunktion. Ett koncept som är känt som den vaskulära teorin, talar för att blodflödet minskar till bäckenregionen, på grund av olika hälsotillstånd, ålder, stress, eller hypoaktivt sexuellt behov, vilket minskar känsligheten (speciellt för klitoris), ökar torrheten och försvagar upphetsningen. Ett förminskat blodflöde förknippas med hälsotillstånd som diabetes och åderförkalkning. Detta koncept har gett näring åt kliniska undersökningar och lett till att krämer börjat produceras som ger upphov till vaskulär utvidgning, ökat blodflöde och vaskulär kongestion förknippat med upphetsningsfasen, när de appliceras. Känsligheten ökar och kan leda till upphetsning.

Ett annat koncept är hormonteorin som fokuserar på minskade nivåer av könshormoner, som estrogen och testosteron, på grund av ålder. För vissa kvinnor kan hormonbehandling leda till ökad sexuell lust. Estrogen är ett primärt kvinnligt hormon som förknippas med sexuell lust. Testosteron är ett primärt manligt könshormon som spelar roll i kvinnors sexuella utveckling och funktion, inklusive bröstens och klitoris känslighet. Vissa kvinnor upplever en minskad sexuell lust, brist på sexuella fantasier, och försvagad känslighet efter klimakteriet eller bortopererande av livmodern på grund av minskade estrogennivåer.

Andra medicinska orsaker kan vara följande:

• Cykling (långa smala sitsar förknippas med perinealt tryck och förminskad blodflöde)
• Läkemedel och mediciner; p-piller
• Rökning
• Skada på ryggraden (kan orsaka nervskador; förlamning)
• Operation (av eller nära reproduktions- och urinorganen eller buken; kan skada nerverna)
• Urininkontinens (kan orsaka förlägenhet; ett undvikande beteende)
• Vaginal atrofiering (slemhinneförtunning)

Antidepressiva medel och bezodiazepiner (fluoxetine, Prozac®, alprazolam, Xanax®) används för att behandla depression och ångest och är de mediciner som mest förknippas med könsdrift och oförmåga att få orgasm. Buproprion (Wellbutrin®, en antidepressiv medicin) skrivs ibland ut för dem som upplever läkemedelsrelaterad brist på sexuell lust. Vissa resultat visar att det återställer könsdriften. Cellgifter som används för att behandla cancer förknippas också med brist på sexuell lust. Vissa resultat visar att ett längre användande av p-piller leder till minskad könsdrift. Skada på ryggraden, bäckentrauma, och andra tillstånd som påverkar det yttre nervsystemet, som diabetes, kan försvaga den genitala känsligheten, precis som operation som omfattar bäckenbotten, urinblåsan, bukområdet och genitalierna.

Ett tredje perspektiv som skulle kunna kallas för otillfredsställelseteorin, är varken psykologisk eller medicinsk. En stor del av kvinnors sexuella dysfunktion beror inte på hormonbrist eller förminskat blodflöde i bäckenet, utan på otillräcklig genital stimulering. Det faktum att unga, friska kvinnor upplever sexuell dysfunktion styrker detta. Dålig kommunikation från båda parterna kan resultera i att män inte känner till hur de skall stimulera en kvinna så att hon blir upphetsad. Detta leder till otillfredsställande sex och kan skapa upphetsningsproblem, förlust av sexuellt intresse, depression och motvilja mot sex.

Anmälaren Vid: Under Construction

tillbaka till toppen

Kvinnlig sexuell dysfunktion (fortsatt...)