Njursten

Diagnos

Diagnos

Njurstensdiagnos omfattar medicinsk bakgrund, fysikalisk undersökning, laboratoriebedömning och bildtagning. Läkaren fastställer om patienten har en njurstensbakgrund, dokumenterar tidigare medicinska tillstånd och utvärderar nuvarande symtom. Det kan vara svårt att göra en fysikalisk bedömning om patienten upplever svåra smärtor och inte kan hålla sig stilla. Att lätt känna på njurområdet försvårar ofta smärtan. Feber kan indikera urinvägsinfektion vilket kräver antibiotika.

Laboratorietester omfattar urinanalyser för att upptäcka blod (hematuri) och bakterier (bakteriuri) i urinen. Blodprover tas också, t ex kreatinin (för att bedöma njurens funktion), elektrolyter (för att upptäcka dehydrering) och kalcium (för att upptäcka eventuell överfunktion av bisköldkörtlarna som leder till för höga kalkvärden i blodet).

Röntgenundersökningar
De röntgenmetoder som används för att diagnostisera njursten är ultraljud, intravenös urografi, datortomografi (CT-scanning) och retrograd pyelografi.

Ultraljud—I denna metod använder man ett högfrekvent ljud som skapar bilder av kroppens inre organ. Ultraljud kan upptäcka utvidgade områden i de övre urinvägarna och njuren orsakat av en sten i urinledaren, men kan oftast inte upptäcka små stenar, speciellt de som finns utanför njuren. Denna metod används på gravida njurstenspatienter.

Intravenös urografi—I denna metod tar man en serie röntgenbilder efter att man injicerat ett kontrastmedel i en ven. Kontrasten sprider sig i blodomloppet, tas upp av njurarna och förbättrar röntgenbilderna av njurarna och urinvägarna. Om en njursten blockerar urinledaren samlas kontrasten i den skadade njuren och utsöndras långsammare. De flesta njurstenar (t.ex. kalciumstenar) kan lokaliseras exakt genom denna procedur. Det finns en liten risk för allergiska reaktioner mot kontrast vid denna metod och den allmänna njurfunktionen måste vara normal. Urografi kan ta mycket lång tid om blockeringen av urinledaren är allvarlig.

CT-scanning (Datortomografi)—I denna metod används en scanner och en dator för att skapa bilder av urinvägarna. Den utförs snabbt men kan inte upptäcka alla små stenar nära urinblåsan. CT-scanning kan också vara till hjälp för att identifiera medicinska tillstånd (t.ex. tarmförstoppning) som orsakar symtom liknande de som uppstår vid njursten.

Retrograd pyelografi—En cystoskopi (dvs. en procedur där ett teleskopinstrument sätts in i urinröret) utförs för att lokalisera öppningen från urinledaren till urinblåsan. Kontrasten injiceras direkt i denna öppning och man tar en röntgenbild för att lokalisera njurstenen.

Denna metod eliminerar risken för allergiska reaktioner mot kontrast eftersom kontrasten inte kommer in i blodomloppet. Det kan dock krävas bedövning. Trots att den retrograda pyelografin är den mest tillförlitliga metoden för visualisering av urinvägarna och upptäcka stenar används den oftast bara när andra röntgenmetoder är otillräckliga.

Anmälaren Vid: Under Construction

tillbaka till toppen

Njursten (fortsatt...)