Njursten

Översikt, Typer

Översikt

Njurstenar (calculi) är hårda mineralavlagringar som skapas i njuren. De uppstår som mikroskopiska partiklar och utvecklas till stenar med tiden. Den medicinska termen för detta tillstånd är nefrolitiasis, eller njursten.

Njurarna filtrerar avfallsprodukter från blodet och utsöndrar dem i urinen som njurarna producerar. När avfallsmaterial i urinen inte helt löses upp kan det uppstå kristaller och njurstenar.

Små stenar kan orsaka visst obehag när de passerar ut ur kroppen. Oberoende av storlek kan stenar som bildas i njurbäckenet stanna i urinledaren och orsaka svåra smärtor som börjar i ryggens nedre del och strålar ut till sidan eller ljumsken. En sten som fastnat kan blockera urinflödet och skapa ett stigande tryck i det påverkade urinröret och njuren. Ett stigande tryck resulterar i vidgning och kramper vilket orsakar svår smärta.

Stenbildning

Njurstenarna bildas när det finns en hög nivå av kalcium (hyperkalcuri), oxalat (hyperoxaluri), eller urinsyra (hyperurikosuri) i urinen; brist på citrat i urinen; eller otillräckligt med vatten i njurarna för att lösa upp avfallsprodukterna. Njurarna måste bibehålla en tillräcklig mängd vatten i kroppen för att få bort avfallsprodukter. Vid dehydrering kommer många substanser inte helt att kunna lösas upp (t.ex. kalcium, oxalat, urinsyra) vilket skapar kristaller som sakta formas till njurstenar.

Urin innehåller normalt kemikalier – citrat, magnesium, pyrofosfat – som förebygger kristallformering. En låg nivå av dessa hämmande ämnen kan göra att det bildas njurstenar. Av dessa anses citrat vara det viktigaste ämnet.

Typer

The chemical composition of stones depends on the chemical imbalance in the urine. The four most common typeDen kemiska sammansättningen av stenar beror på kemisk obalans i urinen. De fyra vanligaste typerna av stenar består av kalcium, urinsyra, struvit och cystin.

Kalciumstenar—Omkring 85 % av stenarna består mestadels av kalciumsammansättningar. Den vanligaste orsaken till att det bildas kalciumstenar är överskottskalcium i urinen (hyperkalciuri). Överskottskalcium elimineras vanligtvis från blodet av njurarna och utsöndras i urinen. Vid hyperkalciuri byggs överskottskalcium upp i urinen där det blandas med andra avfallsprodukter och bildar stenar. En låg citratnivå, hög nivå av oxalat och urinsyra, och otillräcklig urinmängd kan också göra att det skapas kalciumstenar.

Kalciumstenar består av kalcium som är kemiskt bundet till oxalat (kalciumoxalat) eller fosfat (kalciumfosfat). Kalciumoxalat är den vanligare av dessa. Kalciumfosfatstenar uppstår vanligtvis hos patienter med störningar i ämnesomsättningen och i hormonerna som vid hyperparatyroidism (överfunktion i bisköldkörtlarna) och njurkanalsacidos.

En ökad absorbtion i tarmen av kalcium (absorbtiv hyperkalciuri), ökade hormonnivåer (hyperparatyroidism), och njurkalciumläckage kan orsaka hyperkalciuri. En längre inaktivitet kan också öka urinkalcium och skapa stenar.

Njurkanalsacidos (medfött tillstånd där njurarna inte kan avsöndra syror) reducerar markant urincitrat och de totala urinnivåerna vilket kan leda till stenbildning, oftast av kalciumfosfat.

Urinsyrastenar—Vid matsmältningen produceras urinsyra. Om syranivån i urinen är för hög eller för mycket syra utsöndras kan inte urinsyran lösas upp och det kan uppstå stenar av urinsyra. Generna kan spela roll vid bildningen av urinsyrastenar, vilket är vanligare hos män. Runt 10 % av alla patienter med njurstenar utvecklar denna typ av sten.

Struvitstenar—Denna typ av sten, som också kallas för infektionssten, utvecklas när en urinvägsinfektion påverkar den kemiska balansen i urinen. Bakterier i urinvägarna utsöndrar kemikalier som neutraliserar syra i urinen, vilket gör att bakterierna förökas snabbare och gynnar utvecklingen av struvitstenar.

Struvitstenar är vanligare hos kvinnor eftersom de oftare lider av urinvägsinfektioner. Stenarna utvecklas vanligtvis som taggiga strukturer och kan växa sig relativt stora.

Cystinstenar—Cystin är en aminosyra i protein som är svår att lösa upp. Vissa personer ärver en sällsynt, medfött tillstånd som resulterar i en stor mängd cystin i urinen. Detta tillstånd (kallat cystinuri) skapar cystinstenar som är svåra att behandla och kräver livslång behandling.

Förekomst och utbredning

Ärftlighet har betydelse för att utveckla njursten. Enligt U.S. National Institute of Health, utvecklar 1 person av 10 njursten under sin livstid och njursten står för 7 – 10 av 1000 inläggningar på sjukhus. Njursten förekommer oftast hos patienter mellan 30 och 45 år, förekomsten minskar efter 50 års ålder.

Anmälaren Vid: Under Construction

tillbaka till toppen

Njursten (fortsatt...)