Överaktiv blåsa

Diagnos, Undersökningar

Diagnos

En komplett medicinsk bakgrund, inklusive en urineringsdagbok; en fysisk undersökning; och en eller flera diagnostikprocedurer hjälper läkaren fastställa en lämplig behandlingsplan mot överaktiv urinblåsa.

Medicinsk bakgrund
Den medicinska bakgrunden innefattar information om tarmrutiner, urineringsrutiner och läckage (när, hur ofta, hur häftigt), om det uppstått smärta, obehag eller påfrestningar vid tömning. Patientens bakgrund gällande illamående, bäckenoperationer, graviditeter och mediciner som används ger också läkaren relevant information för att fastställa en diagnos. Hos äldre kan en mental utvärdering och analys av sociala och miljömässiga faktorer också utföras.

Fysisk undersökning
En fysisk undersökning innefattar en neurologisk utvärdering och undersökning av buken, ändtarmen, genitalierna och bäckenet. Ett hosttest utförs där patienten kraftigt hostar när läkaren observerar urinröret för att fastställa urinförlust. Direkt läckage vid hostning indikerar stressinkontinens. Fördröjt eller ihållande läckage efter hosttestet indikerar akut inkontinens.

Den fysiska undersökningen hjälper också läkaren identifiera de medicinska förhållanden som kan orsaka överaktiv urinblåsa. Till exempel kan svaga reflexer eller känselresponser indikera felaktigheter i nervsystemet.

Urinanalys

Undersökning av urinen kan identifiera medicinska tillstånd förknippande med överaktiv blåsa, som t.ex. följande:

• Bakteriuri — förekomsten av bakterier i urinen; indikerar infektion
• Glukosuri — överskott av glukos i urinen; kan indikera diabetes
• Hematuri — blod i urinen; kan indikera njursjukdom
• Proteinuri — överskott av protein i urinen; kan indikera njursjukdom, hjärtsjukdom, blodsjukdom
• Pyuri — förekomst av var i urinen; indikerar infektion

Specialundersökningar
Om den överaktiva urinblåsan inte förbättrats efter diagnos och behandling kan man utföra ytterligare undersökningar. Urologer utför urodynamiska undersökningar, endoskopiska undersökningar och röntgenundersökningar för att få en bredare utvärderingsbas av de nedre urinvägarna för att fastställa en ny behandlingsplan.

Mätning av resturin
Denna metod kräver kateter eller bäckenultraljud. Patienten urinerar precis innan restvolymen mäts. I denna första tömning undersöker man om flödet är svagt, avbrutet eller ansträngt. En restvolym på mindre än 50 ml indikerar tillräcklig tömning av urinblåsan. Upprepade mätningar på 100 till 200 ml eller högre påvisar otillräcklig tömning av urinblåsan. Sjukhusmiljön och patientens förmåga att urinera kan påverka testresultatet, därför kan det vara nödvändigt med upprepade mätningar.

Urodynamiska undersökningar
Cystometri kan användas för att mäta urinblåsans och urinrörets anatomiska och funktionella status. En cystometer är ett instrument som mäter trycket och kapaciteten i urinblåsan; samt utvärderar detrusormuskelns funktion. En enkel cystometri upptäcker abnormiteter i detrusormuskeln men buktrycket är inte inkluderat och resultaten måste utvärderas grundligt.

Urinflöde identifierar abnorma tömningsmönster. Uretratryckprofil mäter vilotrycket och det dynamiska trycket i urinröret.

Endoskopiska undersökningar
Cystoskopi kan utföras när de urodynamiska undersökningarna misslyckas med att duplicera symtom, när patienten upplever nya symtom (t.ex. cystit, smärta) eller när urinanalysen påvisar en sjukdomsprocess (t.ex. hematuri, pyuri). Cystoskopet identifierar förekomsten av urinblåseskador (t.ex. cystor) och främmande objekt.

Anmälaren Vid: Under Construction

tillbaka till toppen

Överaktiv blåsa (fortsatt...)