Testikelcancer

Diagnos

Diagnos

När man ställer diagnos på testikelcancer omfattar det patientens bakgrund, fysikalisk undersökning och diagnostiska tester. Man undersöker patientens bakgrund för att utvärdera riskfaktorer. Vid den fysikaliska undersökningen känner (palperar) läkaren på testiklarna och buken för att upptäcka knölar, svullnad eller förstorade lymfkörtlar. De diagnostiska testerna är ultraljud, CT-scanning och blodprov.

Egen undersökning av testiklarna
Läkare undersöker rutinmässigt testiklarna vid en fysisk undersökning. Men man rekommenderas att varje månad själv undersöka testiklarna (TSE) efter puberteten, speciellt för män som löper ökad risk för testikelcancer. Hittar man testikeltumörer ökar chansen att bota sjukdomen.

De bästa tillfällena att utföra undersökningen är efter ett varmt bad eller dusch, när huden på pungen är mjuk. Undersök båda testiklarna varsamt med båda händerna. Pek- och långfingrarna bör placeras under testikeln och tummarna ovanpå. Rulla testikeln försiktigt mellan tummarna och fingrarna.

Den ena testikeln kan kännas större än den andra. Detta är normalt. Du kommer också att känna en strängliknande struktur, på och bakom testikeln, som lagrar och transporterar sperman. Det är bitestiklarna och bör inte förväxlas med abnorma knölar.

Hittar du en abnorm knöl på testikelns sida eller framsida, bör du boka tid hos läkare omedelbart. Om knölen orsakas av en infektion kan läkaren skriva ut medicin. Om knölen inte är en infektion kommer läkaren göra undersökningar för att fastställa om det är en tumör.

Särskiljande diagnoser
För att diagnostisera testikelcancer måste läkare kunna utesluta följande hälsotillstånd:

• Ansamling av vätska i testiklarna (hydrocele)
• Cancer i lymfsystemet (lymfom)
• Cysta på testikelns yta som innehåller sperma (spermatocele)
• Förstorade vener i testikeln (varicocele)
• Inflammation i bitestikeln (epididymit)
• Testikelvridning (testikeltorsion)

Vid ultraljud använder man ljudvågor för att skapa en bild av testikeln på en datorskärm. Denna undersökning fastställer om en knöl är godartad (benign, t.ex. hydrocele) eller är en tumör. En tumör i testikeln utgörs vanligtvis av cancer.

När en tumör upptäcks med ultraljud utförs datortomografi (CT-scanning) på bäckenet, buken och bröstet för att fastställa om cancern spridit sig till lymfkörtlarna eller andra organ. Vid CT-scanning använder man röntgenstrålar och i vissa fall ett färgämne, för att skapa en detaljerad bild på en datorskärm.

Blodprov
Olika typer av testikelcancer ökar risken för substanser (s.k. tumörmarkörer) i blodet. Till exempel höjer icke-seminom proteinnivån (t.ex. alfafetaprotein [AFP]), seminom och icke-seminom ökar nivån av hormoner (t.ex. mänskligt choriongonadotropin [HCG]), och avancerade seminom och icke-seminom ökar vanligtvis nivån av enzymer (t.ex. laktatdehydrogenas [LD]). Blodprover som mäter nivån på dessa substanser används för att diagnostisera testikelcancer och, i vissa fall, för att fastställa sjukdomens framskridna fas.

En biopsi utförs när andra diagnostiska tester utförts utan resultat. I denna procedur gör kirurgen ett snitt i ljumsken (inguinalt snitt), tar bort testikeln från pungen utan att skära av sädesledaren, och kan ta bort misstänkt vävnad för undersökning i mikroskop. Vanligare är det att testikeln tas bort när knölen visar sig finnas inuti testikeln. Om man inte upptäcker cancer återförs testikeln till pungen. Om man upptäcker cancer tas testikeln och sädesledaren bort (kallas för orkidektomi) och man fastställer sedan sjukdomens stadie.

Anmälaren Vid: Under Construction

tillbaka till toppen

Testikelcancer (fortsatt...)