Urinblåsecancer

Översikt, Typer, Orsaker, Symtom, Diagnos

Översikt

Urinblåsan är ett organ som lagrar och transporterar bort urin, beläget i bäckenet. Urin produceras av njurarna, förs till urinblåsan av urinledarna och töms ut från urinblåsan genom urinröret. Cancer i urinblåsan står för cirka 90 % av all sorts cancer i urinvägarna (njurbäckenet, urinledarna, urinblåsan, urinröret).

Typer

Urinblåsecancer uppstår vanligtvis i urinblåsans vävnad, som består av ett lager övergångsepitel, en slät muskulatur och ett fibröst lager. Tumörer kategoriseras som tidigt stadium (ytliga) eller sent stadium (angripit muskeln).

I industriländer (t.ex. USA, Kanada, Frankrike) uppstår mer än 90 % av fallen i övergångsepitelet. I 75 % av fallen i utvecklingsländer handlar det om skivepitelcancer orsakat av Schistosoma haematobium-infektion (parasitorganism). Ovanligare typer av urinblåsecancer är småcellig cancer, karcinosarkom, primärt lymfom och sarkom.

Förekomst och utbredning

Enligt National Cancer Institute i USA finns den högsta andelen urinblåsecancer i industriländer som USA, Kanada och Frankrike. Förekomsten är lägst i Asien och Sydamerika där fallen är omkring 70 % lägre än i USA.

Förekomsten av urinblåsecancer ökar med åldern. Personer över 70 år utvecklar sjukdomen 2 till 3 gånger oftare än de mellan 55 – 69 år och 15 – 20 gånger oftare än de mellan 30 – 54 år. Urinblåsecancer är 2 till 3 gånger vanligare hos män. I USA diagnostiseras omkring 38000 män och 15000 kvinnor med sjukdomen varje år. Urinblåsecancer är den fjärde vanligaste cancertypen hos män och den åttonde vanligaste typen hos kvinnor. Sjukdomen är vanligare hos vita än hos afroamerikaner och spanjorer.

Orsaker och riskfaktorer

Cancerframkallande ämnen (karcinogener) i urinen kan leda till att det utvecklas urinblåsecancer. Cigarettrökning bidrar till mer än 50 % av fallen och cigarr- och piprökning ökar också risken. Andra riskfaktorer omfattar följande:

• Ålder
• Återkommande urinvägsinfektioner
• Konsumering av Aristolochia fangchi (ört som används i vissa viktminskningsrecept)
• En fettrik diet
• Passiv rökning
• Extern strålning
• Släktingar som har haft urinblåsecancer (flera genetiska riskfaktorer har identifierats)
• Kön (man)
• Infektion på grund av Schistosoma haematobium (parasit som finns i många utvecklingsländer)
• Tidigare förekomst av urinblåsecancer
• Tillhör den vita rasen
• Behandling med vissa läkemedel (t.ex. cyklofosfamid - används för att behandla cancer)

Exponering för carcinogener på arbetsplatsen ökar också risken för urinblåsecancer. Läkarpersonal som exponeras vid förberedande, lagring, administrering eller borttagande av anticancerläkemedel (används vid cellgiftsbehandling) löper en ökad risk. Riskfaktorer på arbetet inkluderar regelbunden och tidig exponering för hårfärgningsmedel och exponering för färgmedel som innehåller anilin, en kemikalie som används i medicin- och industrifärgningsmedel. Arbetare som löper en ökad risk inkluderar följande:

• Hårfrisörer
• Maskinister
• Tryckare
• Målare
• Truckförare
• Arbetare som arbetar med gummi, kemikalier, textil, metall och läder

Det vanligaste symtomet vid urinblåsecancer är blod i urinen (hematuri). Hematuri kan ses med blotta ögat (synlig) eller bara ses i ett mikroskop (mikroskopisk) och orsakar vanligtvis inte smärta. Andra symtom är frekvent urinering och smärta vid urinering (dysuri).

Diagnos

Diagnos vid urinblåsecancer inkluderar urologiska tester och röntgenundersökningar. Man tar också med personens hälsobakgrund för att identifiera potentiella riskfaktorer (t.ex. rökning, exponering för färgmedel). Diagnostiska tester kan omfatta följande:

• Urinanalys (för att upptäcka mikroskopisk hematuri)
• Urincytologi (för att upptäcka cancerceller genom att undersöka celler som transporteras ut från urinblåsan vid urinering)
• Urinkultur (för att utesluta urinvägsinfektion)

Man kan också utföra många olika röntgenundersökningar. Intravenös urografi (IVP) är det vanligaste vid urinblåsecancer. Vid denna procedur används ett färgämne (röntgentätt färgämne) som injiceras i en ven (intravenöst) och röntgenbilder tas när färgämnet förflyttas genom urinvägarna. IVP ger information om strukturen och funktionen på njurarna, urinledarna och urinblåsan. Andra röntgenundersökningar omfattar CT-scanning, MRI-scanning, skelettscanning och ultraljud.

Om man misstänker urinblåsecancer utförs en cystoskopi och en biopsi. Patienten får lokalbedövning och ett cystoskop (tunt, teleskopliknande rör med en liten kamera) sticks in i urinblåsan genom urinröret vilket gör att läkaren kan upptäcka abnormaliteter. Vid en biopsi tas vävnadsprover från skadan/skadorna och undersöks för cancerceller. Om provet är positivt fastställs cancerns stadium med hjälp av tumör-, lymfknut-, metastas-systemet (TNM).

tillbaka till toppen

Urinblåsecancer (fortsatt...)